Få av dem som talar om den gåtfulla ön Advinsula har sett den med egna ögon. Det är till och med förbjudet att tala öppet om den. Ändå har du funnit en guide som är villig att ro dig över i en liten båt i skydd av mörkret, och du har betalat dyrt för en plats i kön. Nu måste du vänta på din tur att resa.
Bara några få resenärer kan göra överfarten varje dag, och dåligt väder kan hålla alla båtar på land. Medan du väntar övergår förväntan i nervositet. Du förbereder din utrustning, undrar om dina färdigheter kommer att räcka och söker efter någon som vill dela med sig av vad de har hört.
Allteftersom nätterna går samlar du fragment ur dämpade samtal. Det du hör är lika fascinerande som skrämmande:
Öns landskap
Advinsula är större än du först föreställde dig. Bortom sandstränderna ligger tät djungel, öppna marker, slingrande floder och höga berg genomborrade av grottor. Två väldiga skogar täcker stora delar av väster och öster.
I söder ligger en tredje skog vars namn vanligen uttalas lågt: den Förtrollade skogen. Du ska inte gå in där. Ingen vill berätta exakt vad den varningen innebär.
Underjorden
Under ön löper ett nätverk av grottor, tunnlar och gamla passager vars ursprung har glömts bort. Vissa är otvetydigt naturliga. Andra bär spår av verktyg, nötta trappsteg eller symboler som ingen levande byggare medger att de har huggit.
Resenärer talar om avlägsna rörelser bortom lampljuset och värdefulla ädelstenar som glimmar i berget.
Djur försvinner ibland nära öppningarna efter mörkrets inbrott. De som känner de gamla berättelserna undviker att sova intill sådana ingångar, särskilt när ljud stiger upp från djupet.
Runstenar
Väldiga runstenar står djupt förankrade i marken, som om inga vanliga händer kunde ha rest dem. Deras uråldriga inskrifter tycks berätta om det förflutna eller bära viktiga varningar, men de som påstår sig förstå dem ger sällan samma översättning två gånger.
Glyfstenar
Betydligt mindre är de sällsynta glyfstenarna, var och en märkt med en enda mystisk symbol. Resenärer hittar dem ibland i ruiner, tunnlar och andra gamla platser, och ett lyckosamt fynd kan vara värt en förmögenhet. Det viskas att de tillbakadragna alverna söker dessa dyrbara stenar med särskild iver. Ingen verkar vilja förklara varför.
Magiska föremål
Mystiska föremål väntar på att upptäckas över hela Advinsula, ofta förklädda till alldagliga ting. Allt är inte vad det verkar vara, och bara de med psykisk intuition kan känna magin som döljer sig inuti.
För att förstå sådana artefakters kraft och syfte måste man rådfråga Boken om magiska föremål. Dess uråldriga kunskap sägs avslöja deras hemligheter.
Fullmånen
Akta dig för fullmånen, för då är öns magi som starkast. Onda varelser som lurar i skuggorna kommer fram och jagar i nattens skydd. Sök skydd och var beredd att försvara dig, så att du inte blir deras byte.
Svarta stenar
Ett märkligt fenomen förekommer på ön. När en utländsk resenär dör börjar ett svart, nätliknande mögel växa över kroppen. Det sprider sig med fruktansvärd hastighet, och på mindre än en timme är kött, kläder och mjuka kvarlevor borta. Endast ett rensat skelett och en slät, platt svart sten återstår.
I stenen ristas den dödes titel, om personen hade någon, tillsammans med ett tal som visar hur många dagar resenären överlevde på ön. Dessa svarta stenar sägs vara fyllda av svart magi. Endast heligt vigvatten kan neutralisera den svarta magin.
Klostren och den äldre munken
På ön finns flera kloster där fredssökande munkar bor. De erbjuder andlig vägledning, böner, skydd och hjälp åt vilsekomna resenärer och vandrare.
Det stora huvudklostret står på toppen av det högsta berget i norr och vaktas av tränade falkar. Där bor en äldre munk ensam i ett torn, blind men begåvad med syner i sina drömmar. Synerna låter honom se dramatiska händelser som mord och andra onda gärningar. Hans medhjälpare skriver ner synerna som varningar till alla som vill lyssna.
Religiösa animalister
Vissa utländska resenärer är religiösa animalister och kommunicerar med munkarna genom tränade falkar som bär skriftliga meddelanden. Några gånger varje månad flyger deras falkar till huvudklostret och hämtar uppdaterade listor med varningar och anslag, däribland listor över mördare och paladiner samt namnet på öns nuvarande Mästare.
Värdshusen
Längs vägarna ligger värdshus där en resenär med tillräckligt mycket mynt kan köpa en varm måltid, rent vatten och en säng under tak. En vistelse återställer krafterna, ger en tryggare natt än vildmarken och låter resenären fylla sina vattenskinn före avfärd.
Allrummen är rökiga och trånga platser där ortsbor, jägare, köpmän och utländska resenärer möts. Varor byter ägare beroende på vilka som är närvarande och vad vägarna har fört med sig den dagen. Detsamma gäller rykten. Vissa är varningar, andra lögner och några sanningar som berättarna ännu inte förstår. Lyssna noga – men minns att klostrens anslag vid dörrarna namnger dem som kommer att nekas skydd.
Mördare
Den som spiller en oskyldig människas blod benämns Mördare och förs upp på klostrens listor. De förbjuds att gå in i klostren, och värdshusen nekar dem skydd. En Mördare kan söka försoning genom att föra en annan Mördares svarta sten till ett kloster, neutralisera den med vigvatten och be munkarna om förlåtelse.
Paladiner
Paladiner väljs omsorgsfullt av den äldre munken för att jaga de farligaste Mördarna. De belönas med guld, lär sig att framställa vigvatten och får en falk för skydd och kommunikation. Deras stränga ed kräver mod, försvar av oskyldiga, lydnad mot den äldre munken och avståndstagande från svart magi.
Vem som helst får be om att ansluta sig, men mycket få antas och högst tio kan bära titeln. Det första bevis som förväntas av en sökande är en Mördares svarta sten, förd till ett kloster för att neutraliseras. Den som blir Paladin döljer ofta sin titel: en jägare av Mördare saknar sällan fiender, och en Paladins egen svarta sten sägs bära dubbelt så stor kraft.
Mästaren
Den mest aktade titeln är Mästare. Den äldre munken kan utse den utländska resenär som har överlevt flest dagar, förutsatt att personen har uthärdat minst trettio nätter och varken är Paladin eller känd Mördare. Det kan bara finnas en Mästare.
Titeln bär stor betydelse. Munkar, alver, köpmän, rebeller och till och med fiender kan reagera annorlunda på den som bär den, även om få är överens om vad det egentligen innebär att vara Mästare – eller varför öns grupperingar bryr sig så djupt.
Häxan och den Förtrollade skogen
Djupt inne i den södra Förtrollade skogen lever en ökänd häxa, en mästare i svart magi. Hon säljer kraftfulla drycker och mystiska föremål till dem som är modiga nog att söka upp henne, och betalar rikligt för svarta stenar fyllda med mörk kraft. Munkarna varnar för att hon är fasansfullt ful och ond, men kan anta ett vackert utseende och bedra alla som möter henne.
Var på din vakt, för den Förtrollade skogen är en ond plats och den äldre munkens syner kan inte avslöja något som sker inom dess farliga område.
Fanatikernas kult
I den västra skogen ligger en liten by vars slott har intagits och barrikaderats av en fanatisk kult. Deras liv styrs av en intensiv tro på dolda krafter, mirakel och offer. Det ryktas att de har tillfångatagit utländska resenärer och offrat dem åt sina förvridna gudar. En medlem av byrådet mördades efter att kulten anklagat honom för att vara besatt. Dessa vilseledda själar måste undvikas till varje pris, för de visar ingen nåd mot utomstående.
Profetian om den Utvalde
Kulten predikar en profetia: en Utvald ska komma som en utländsk resenär från andra sidan havet, bryta kraften som håller dem fångna och leda dem till frälsning. De utländska resenärernas senaste ankomst har fört med sig hopp, misstankar och blodsutgjutelse i lika delar.
Rebellerna
Bortom det intagna slottets murar har bönder, köpmän och utstötta tröttnat på kultens våldsdåd och fanatiska tro. De har bildat ett hemligt motstånd och möts i tavernan väster om byn, där de planerar ett angrepp för att störta kulten och återta slottet. Rebellerna söker nya medlemmar och allianser bland de utländska resenärerna. De påstår också att de har en spion innanför murarna som förser dem med värdefull information.
Vissa rebeller viskar att gamla tunnlar löper under eller nära slottet. Ingen kan säga om de är flyktvägar, glömda passager eller bara ännu ett farligt rykte från den västra skogen.
Alverna
Djupt inne i den östra skogen har de skygga alverna levt avskilda sedan urminnes tider. De var öns första bosättare och skyddar sin frid från utomstående. Den som vågar gå in i deras skog utan inbjudan gör det med livet som insats, för alverna har en pakt med den äldre munken: de lämnas i fred och blandar sig i gengäld inte i utomståendes angelägenheter. Pakten ger dem rätt att använda dödligt våld mot objudna besökare i deras heliga skog. Endast Mästaren är välkommen bland dem, och ingen vet varför.
Onda varelser
Den svarta magins mörka konster kan förvrida även det oskyldigaste djur till ett ondskefullt odjur med glödande röda ögon. Sådana varelser finns främst i den Förtrollade skogen men strövar ibland på andra platser. Vigvatten bränner dem som syra, och eld är ett annat beprövat försvar. Än märkligare är att de inte jagar Mördare, som om de känner igen något av sin egen ondska.
Monoliten
Exakt i öns mitt, i den Förtrollade skogens norra utkant, står en väldig monolit av okänt ursprung och syfte. Den har stått där sedan urminnes tider och dess betydelse förblir ett mysterium. Alla som kommer nära känner dess närvaro, och vissa tror att den bär nyckeln till öns magi eftersom den glöder under fullmånen.
Molnlotusen
Högt ovanför de lägre bergssluttningarna ligger avskilda, källmatade dammar gömda mellan vindslipade åsar och mörk sten. I några få av dem växer molnlotusen, en ytterst sällsynt blomma vars kronblad har en så djup färg att de nästan ser svarta ut. Helare och häxor värdesätter den, medan bergens folktro bevarar ett äldre bruk: att brygga ett enkelt te av blomman.
Den som dricker det sägs vakna till en omöjlig klarhet. Sinnesintryck och förmågor blir övernaturligt skarpa, medan hunger, törst och trötthet tystnar i flera dagar. Ändå är ingen berättelse överens om hur länge gåvan varar, och alla varnar för priset när dess grepp släpper. Den vise tillreder den varsamt. Den ännu visare frågar varför en blomma från stilla vatten bara växer så nära molnen.
Utländska resenärer som aldrig återvänder
Många utländska resenärer återvänder aldrig från Advinsula, men alla tros inte ha dött. Vissa glömmer långsamt skatten de kom för att finna, slår sig ner i stillsamma liv och blir omöjliga att skilja från öns eget folk. Värdshusvärdarna säger att ön inte bara dödar resenärer; den förändrar dem.
Öns språk
Det gemensamma språket bär de flesta samtal på ön. Alverna har ett eget språk som utomstående beskriver som vackert och melodiskt, även om få förstår mer än en hälsning.
Ett äldre språk lever bara kvar i skrift på stenar, ruiner och glömda föremål. En handfull människor påstår att de kan tyda det. Deras översättningar stämmer inte alltid överens.
Valutan
Silvermynt är öns vanliga valuta. Tio silvermynt är värda ett guldmynt, tio guldmynt kan växlas mot en dyrbar ädelsten och tio ädelstenar mot en diamant.
Köpmän och handelsmän byter värdefulla föremål mot dessa dyrbara stenar, vilket gör dem hett eftertraktade av både äventyrare och skattjägare. Guld, ädelstenar och diamanter omtalas betydligt oftare än de syns på ett värdshusbord.
Båten kommer när väder och mörker tillåter. På andra sidan väntar mysterier, skatter och en kamp för överlevnad. Du har hört tillräckligt för att frukta Advinsula – och inte tillräckligt för att vända tillbaka.